Publicerad i Dagens Industri, onsdagen den 12 maj
Hotell- och restaurangfacket måste inse att branschen inte klarar högre löneökningar än övriga branscher. Ställ in strejken och återvänd till förhandlingarna med krav som inte går ut över jobben och alla tusentals småföretag som är spridda över hela landet, skriver fyra representanter för hotell- och restaurangarbetsgivarna.
Sveriges hotell- och restaurangföretagare, SHR, accepterade i söndags medlarnas bud till avtal med Hotell- och restaurangfacket, HRF. Vår motpart nobbade däremot budet, trots att det ligger över avtalsrörelsens nivåer hittills. Nu hotar strejk och facket visar ingen vilja att förhandla fram ett avtal på rimlig nivå.
HRF har varslat om strejk på sammanlagt 25 företag, de flesta i storstäderna, och dessutom om sympatistrejk för tivoliverksamheten på Gröna Lund. Merparten av varslen gäller från den 17 maj.
HRF säger nej till medlarnas bud och kräver en löneökning på 5,3 procent på två år - avsevärt mer än vad någon annan grupp fått i årets avtalsrörelse. Kravet ligger också väsentligt över medlarnas bud - ett bud som vi arbetsgivare var beredda att accep tera trots att det utsätter vår bransch för betydande kostnadsökningar.
HRF ställer sina krav på en personalintensiv bransch som har drabbats hårt av lågkonjunkturen och där många företag kämpar för sin över levnad.
Häromveckan presenterade kreditupplysningsföretaget UC statistik som visar att den enda bransch där konkurserna har ökat de senaste månaderna är just hotell och restaurang. Lågkonjunkturen har slagit hårt mot branschen, särskilt affärsresande och konferenser har minskat dramatiskt, och följderna kommer nu i form av företag som går omkull.
Oavsett konjunktur borde vårt fack erinra sig att vinstmarginalerna inom hotell och restaurang är bland närings livets absolut lägsta. Branschen har ett fåtal större företag, varav några lönsamma, men framför allt tusentals småföretag spridda över hela landet där enskilda företagare sliter hårt för att få ihop sin verksamhet, praktiskt och ekonomiskt.
Branschen är en servicenäring och i en lågkonjunktur drar sig företagen i det längsta för att göra sig av med sina medarbetare. De senaste årens kombination av hög personaltäthet, kostnadsökningar och sviktande intäkter har pressat företagen och gjort dem extra sårbara.
Samtidigt som företagen har genom gått en extremt tuff period har de anställda kunnat notera ökade reallöner och en ökad köpkraft. Tidigare års löneökningar i kombination med sänkt inkomst skatt har ökat köpkraften hos medarbetarna med över 4 procent per år.
Dessvärre bär inte branschen sådana ökningar under kommande år. Om inte hotell- och restaurang näringen får ett andrum riskerar vi att få en utveckling som går ut över jobben både för dem som är inne i branschen och inte minst för alla dem som vill dit, ofta som sitt första jobb på arbetsmarknaden.
Vår näring har en oerhört viktig funktion som arbetsgivare för ungdomar och svaga grupper på arbetsmarknaden. Var tredje anställd inom hotell och restaurang är mellan 18 och 25 år, vilket är mer än i någon annan bransch.
Varje år får tusentals ung domar sitt första jobb hos något av våra företag. Om lönerna genom stelbenta fackliga krav på ständiga låglönesatsningar drivs upp för snabbt hotas många av dessa jobb.
Ett ytterligare hot mot de framtida möjligheterna att få arbete i våra företag är fackets krav på att kraftigt inskränka anställningsformen ”extra”. Denna anställningsform är en förutsättning för företagens möjligheter att anpassa bemanningen efter de stora efterfrågevariationerna som med självklarhet råder hela tiden.
Den är också omtyckt av många anställda som själva vill bestämma när de ska arbeta och det gör oss till en attraktiv arbetsgivare för inte minst ungdomar.
Självklart tycker inte heller vi att någon ska behöva gå som extraanställd under en längre tid. Den som har jobbat extra länge och mycket ska erbjudas anställning om behovet finns och personen själv så önskar.
Branschanpassade bemanningslösningar och löner som företagen har råd att betala är helt avgörande om besöksnäringen i Sverige ska kunna fortsätta att växa och utvecklas samt skapa långsiktig lönsamhet och därmed också bättre villkor för både företagare och anställda.
Det är dags för vår motpart att inse att vår bransch inte kan ge löneökningar som är högre än vad alla andra får denna avtalsrörelse. HRF måste dra tillbaka sina varsel och återvända med realistiska krav till förhandlingsbordet.
Eva Östling Ollén, tillträdande vd SHR
Elisabeth Haglund, vice ordförande SHR och vd Hotel Tylösand
Susanne Pripp, ordförande SHR Norrland, vd Best Western Hotel Gamla Teatern Östersund
Susanne Svärd Elfström, förhandlingschef SHR